Nyklassicismen

1750-1820

Nyklassicismen, (som ibland även kallas för nyantik), var den mest betydande stilen inom konsten och arkitekturen i Europa och Nordamerika mellan 1750-1820.
Stilen kan ses som en form av Rokoko, med tydliga inslag av antik konst. Människorna inspirerades av de stora nya fynden av den antika konsten i Italien, då den stora arkeologiska utgrävningen av Pompeji gjordes (1748), som var en stad i Italien och som år 79 e.Kr. blivit förstörd av vulkanen Vesuvius och begraven i hundra tals år.

Ett starkt inslag av antiken märks och inte minst det starka intresset för antika skulpturen och ruiner. Konstnärer under Nyklassicismen hämtade inspiration och målade tavlor som  till exempel visade myter från antiken.

Bertel Thorvaldsen och Johan Tobias Sergel skapade skulpturer som liknade antikens, och konsthantverkare gjorde möbler och inredde bostäder med hjälp av väggmålningar från Pompeji.

Den första bilden är en karta där man kan de vulkanen Vesuvius och städerna som drabbades av vuklanutbrottet. Den andra bilden är en illustration av hur man tror det skulle kunna se ut när Vesuvius fick sitt utbrott. Den sista bilden är från nutidens ruiner av Pompeji.

Nyklassicismen är en reaktion mot rokokon, som är epoken före Nyklassicismen. Rokokon är mer inspirerat av de kinesiska stildragen och var väldigt mycket detaljer och en väldigt lättsinnig stil, vilket är en väldigt stor kontrast till nyklassicismens antika och strama inspiration.

Själva upptäckandet av Pompeji var väldigt betydelsefullt eftersom det blev start skottet för Nyklassicismen. Man ville bort från Rokokons lättsinniga och flörtiga still, som man istället ville ersätta med men strama och enkla drag.

Den första bilden är en takmålning från Rokokon och den andra bilden är en målning från Nyklssicismen.

Konstnärer målade tavlor som visade myter från antiken. Bertel Thorvaldsen och Johan Tobias Sergel skapade skulpturer som liknade de grekiska. Konsthantverkare gjorde möbler och inredde bostäder med hjälp av väggmålningar från Pompeji.

Den första bilden är en väggmålning från Pompeji, och den andra är en målning från Nyklassicismens epok.

En viktig konstnär inom Nyklssicismen är Jacques-Louis David. Dock skolades han i en rokoko . 1775 vann han de stora akademiska priset, vilken gav honom möjlighet att under flera år bo i Rom. I Rom studerade han antik skulptur, där han frigjorde sig från rokokons arv och anknöt istället till Nyklassicismen.

Den första bilden är ett porträtt av Jacques- Louis David, och den andra bilden är "Horatiernas ed" av David.

De antika skulpturerna var väldigt framträdande och var väldigt intressanta för omvärlden. Man inspirerades mycket av dem eftersom de var väldig speciella och det liknade inget man hade sett förut. Det var som en pånyttfödelse av antikens klassiska motiv. De gamla antika skulpturerna förställer oftast grekiska gudarna eller ideal människor, och det gjorde de  

Den första skulpturen är "Venus de Milo" av Alexandros of Antioch, som ska föreställer den grekiska kärleksgudinnan Afrodite. Den andra skulpturen är "Amor och Psyche" av Antonio Canova (1793)

Frågor

  1. Vilken tidigare epok inspireras Nyklassicismen av?
  2. Varför var upptäckten av Pompeji så viktig för Nyklassicismen?

Comment Stream